Detta arbete gjordes tillsammans med projektet JustoCat©, empiriska materialet samlades in på Munksnäshemmet i Helsingfors. Syftet med arbetet var att undersöka hur äldre personer med demens påverkas av robotkatten Justocat©. Fokusen låg på att undersöka ifall äldres kommunikationsmönster ändrades då de umgicks med robotdjuret. Hur dom äldre tog emot robotkatten och hur de agerade då robotkatten var närvarande observerades också. Observationerna gjordes av personalen på Munksnäshemmet, och tillsammans med en annan studerande samlade vi in materialet genom intervju. Fem från personalen deltog i intervjun, där jag och en annan studerande frågade frågor gällande delaktighet, kommunikation samt om övriga observationer som kommit fram. Materialet analyserades genom induktiv innehållsanalys.

Flera informanter berättade hur de märkt att robotkatten väckt minnen av före-detta husdjur, och att många tyckte om att gosa och diskutera med robotdjuret. Robotkattens närvaro triggade också socialt umgänge bland boenden och det var lättare för anhöriga och personal att ge en liten kommentar eller påbörja en diskussion då robotkatten var närvarande. Under tidens lopp berättade personalen att de äldre tappat intresset för robotdjuret, och att tekniska fel uppstått. Klara skillnader i kommunikationsmönstren hittades inte, fastän vissa äldre visade sig bli mer aktiva i sociala interaktionen tack vare robotkatten. Resultaten från denna undersökning kan användas i framtiden för att få en förståelse om ämnet och också utveckla användningen av robotdjur inom äldreomsorgen.

This thesis was written together with project JustoCat©, the empirical material was collected in Munksnäshemmet in Helsinki. The purpose of this study was to observe how the robot cat JustoCat© influences persons with dementia. The focus was on the communication patterns of the elderly and how JustoCat© affected them. Other things that we also observed were how the elderly reacted to the robot cat and how their behavior changed when the animal was present. The observations were made by the staff on Munksnäshemmet, and we collected the data by interviewing them. Five persons participated in the interview. Me and another student asked different questions regarding participation, communication and overall observations that they’ve noticed. The material was analyzed by inductive content analysis.

Many of the participants said they witnessed elderly telling stories about how the robot cat resembled their past pets, and that many were seen hugging and petting the robot cat. The presence of the robot triggered social relations between the elderly, and it was also easier for relatives and staff to give a comment or start a discussion with the elderly who were in presence of the cat. As the time passed, the staff noticed that the cat didn’t seem as interesting in the eyes of the elderly, and they also noticed some technical difficulties with it. They didn’t notice any clear differences in the communication patterns of the elderly, although some seemed to become more active in social interaction thanks to JustoCat©. The results from this study may be used for better understanding of the topic, and for the use of robotic animals in elderly care in the future.