Från sekunden vi föds börjar vi efterlämna spår. Mentala i form av minnen eller känslor, fysiska i form av saker vi rubbar eller lämnar efter oss.

Avtrycken vi gör på vår omgivning definierar långt uppfattningen om vårt väsen. En ägnar ett helt liv åt att skapa för eftervärlden, en annan strävar efter att ta så lite plats som möjligt i historien. Spåren blir små fragment av ett varande. Bevismaterial för vår existens.

I detta arbete utforskar jag det vi lämnar efter oss. Genom måleri, skulptur och installation vill jag påminna om hur avgörande våra relationer är för vår existens, att det i mångt och mycket är i möten vi blir till och är. Att de avtryck vi lämnar i våra medmänniskor fungerar som en slags existentiell stafettpinne, som förs vidare genom tid och rum, genom generationer.

I en tid där självupptagenhet regerar, där vi strävar efter att förverkliga oss själva som aldrig förr, vill jag skifta fokus. Det är genom möten med andra människor vi hittar oss själva. Det är i det mellanmänskliga som existensen bor. Vad vore ett jag, utan ett du?