Kaikki aineistot
Lisää
Raportti kuvaa lainsäädännön toimivuutta ja ohjaustarpeita sekä esteettömyyden nykytilaa rakennetussa ympäristössä YK:n vammaisyleissopimuksen velvoitteiden näkökulmasta. Suositukset perustuvat kartoitukseen, kyselyihin ja työpajoihin, joihin osallistui kokemustoimijoita ja sidosryhmiä. Kansainvälinen vertailu koskee lainsäädäntöä ja toimintatapoja, joilla rakennetun ympäristön esteettömyyttä edistetään. Raportissa ehdotetaan tarkennuksia säännöksiin ja uutta lainsäädäntöä. Nykyinen lainsäädäntö ei huomio riittävästi aistiesteettömyyttä, julkisten ulkotilojen säännökset puuttuvat ja matkaketjujen esteettömyys on puutteellista. Esteettömyyttä tulee kehittää muulloinkin kuin korjausrakentamisessa. Lainsäädännön valmistelussa käyttäjät on otettava mukaan prosessiin alusta saakka. Asenteisiin vaikuttamista, koulutusta ja toteutumisen valvontaa on lisättävä, jotta esteettömyys tulee huomioiduksi koko rakentamisen ketjussa suunnittelusta toteutukseen ja kunnossapitoon. Lisäksi sertifioituja esteettömyysasiantuntijoita tulee kouluttaa. Sanktioita tarvitaan vain, jos kannustimet eivät toimi. Suomessa ei ole tilastoja, joiden avulla esteettömyyden tilaa voidaan kuvata. Kehittämiskohteeksi tunnistettiin järjestelmällinen tiedonkeruu rakennetun ympäristön esteettömyyden tilasta ja käsitteiden yhdenmukaistaminen. Esteettömyyden toteutumisen tunnusluvut tulee määritellä monialaisesti.
Rapporten beskriver lagstiftningens funktionalitet, styrningsbehov och tillgänglighetens nuläge i byggd miljö ur FN:s konventions om rättigheter för personer med funktionsnedsättning synvinkel. Rekommendationerna baseras på kartläggning, frågeundersökning och workshops med erfarenhetsexperter och intressegrupper. Den internationella jämförelsen gäller lagstiftning och metoder, som främjar tillgänglighet. I rapporten föreslås preciseringar av bestämmelser och ny lagstiftning. Den nuvarande lagstiftningen beaktar inte tillräckligt sensorisk tillgänglighet. Bestämmelser om offentliga uteområden saknas och tillgänglighet i resekedjorna är bristfällig. Tillgänglighet bör utvecklas även vid andra tillfällen än vid renovering. Vid beredning av lagstiftning ska användarna vara delaktiga i processen från början. Påverkan av attityder, utbildning och övervakning måste ökas så, att tillgängligheten beaktas i hela byggnadskedjan från planering till genomförande och underhåll. Certifierade tillgänglighetsexperter ska utbildas. Sanktioner behövs bara om incitamenten inte fungerar. I Finland finns det ingen statistik som kan användas för att beskriva tillgänglighets tillstånd. Som utvecklingsobjekt identifierades systematisk insamling av uppgifter om tillgänglighet och harmonisering av begrepp. Indikatorer för genomförandet av tillgänglighet bör definieras på ett sektorsövergripande sätt.