Temat för avhandlingen är effektivitet som begrepp och företeelse under 50 år av verksamhetsplanering i två åländska församlingar.

I avhandlingen diskuteras först teorier kring vad effektivitet respektive kyrkosyn är. Båda företeelserna är komplexa och delvis omtvistade. Avsikten med teoridelen är att ge läsaren en översiktlig förståelse av de båda begreppen som bakgrund till den egentliga analysen.

Avhandlingens källmaterial utgörs av arkiverat budget- och verksamhetsplaneringsmaterial i Mariehamns respektive Finström-Geta församlingar från 1970 till 2020, och grundfrågorna har varit hur effektivitetstänkande över tid kommit till uttryck i dessa dokument samt hur förändringar i dokumenten kan förstås ecklesiologiskt. Resultatet av undersökningen är att i Mariehamns församling har olika uttryck för önskad effektivitet successivt förts in i planeringstexterna, utan att någon effektivitetsökning kan noteras. I Finström-Geta har inte begreppet effektivitet använts, medan man kan notera att sådan i praktiken eftersträvats. I ingen av för-samlingarna verkar man ha reflekterat över effektivitet varken som begrepp eller fenomen. I undersökningen uppmärksammas en ecklesiologisk förskjutning från att kyrkan upplevts som självklar i samhället, via ett ifrågasättande av kyrkan till en situation där kyrkan närmast verkar söka efter en ny roll i samhället.

Avhandlingens viktigaste resultat är att församlingarna inte har reflekterat över teologiskt försvarbara sätt att arbeta med effektivering av sina verksamheter. Då begreppet effektivitet har använts har det skett oreflekterat och utgående från helt sekulära teorier. Detta, i kombination med krympande ekonomiska tillgångar i kyrkan, visar på behovet av ytterligare reflektion och forskning kring effektivitetstänkande och effektivitetsarbete inom kyrkan.