Under 2022 utbröt flera lärarstrejker i Finland som ett resultat av klasslärarens missnöje kring lönen i relation till den ökade arbetsmängden. Det finns en rädsla kring att attraktionskraften till läraryrket minskar i takt med att lärarnas missnöje ökar. Enligt forskning har den nya läroplanen medfört ökad arbetsmängd, utöver detta har även Covid-19 pandemin medfört förändringar i lärarens vardag. Med detta som bakgrund vill forskaren lyfta fram klasslärarens tankar om sin egen arbetstillfredsställelse och välbefinnande i arbetet. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur klasslärare beskriver sin egen arbetstillfredsställelse och sitt eget välbefinnande i sitt arbete som klasslärare i åk 1–6. Utifrån syftet har de två följande forskningsfrågorna utarbetas: 1.Hur beskriver klasslärarna arbetstillfredsställelse? 2.Upplever klasslärare att de kan påverka sitt välbefinnande i arbete? Fenomenografi har valts som forskningsansats eftersom forskaren är intresserad av att undersöka klasslärarnas erfarenheter av sin arbetstillfredsställelse och välbefinnande. Som datainsamlingsmetod gjordes semistrukturerade intervjuer med fem informanter. Den insamlade datan analyserades genom en fenomenografisk analysmodell och resultatet presenterades utgående från de kategorier som framkom under analysen av insamlingsmaterialet. Resultatet visar att klasslärare beskriver faktorer som känslan av att lyckas, utvecklingsmöjligheter, klasslärarens professionella autonomi, känslan av flow och känslan av meningsfullhet som faktorer som ofta ligger bakom känslan av arbetstillfredsställelse. Faktorer som arbetsmängd samt relationer på arbetsplatsen är något som ofta ligger bakom deras känsla av arbetsmissnöje. De intervjuade klasslärarna anser att de kan påverka sitt eget arbete i hög grad och att de värderar sin professionella autonomi högt. Tidigare forskning har visat att det finns ett starkt samband mellan lärares professionella autonomi och arbetstillfredsställelse.