Denna avhandlings syfte är att redogöra för hur abort skildras i två finländska kortfilmer genom begreppen självbestämmanderätt och personskap. Kortfilmerna jag har analyserat är Hankikanto (2012) och Kakara (2013). Genom analysen av dessa filmer strävar jag efter att fylla ett tomrum inom forskningsområdet abort i film, där forskning om finska filmer saknas. Som metod använder jag filmanalys och som metodologi tar jag avstamp i feministisk film teori. En begreppsutredning av självbestämmanderätt och personskap utgör den teoretiska delen av avhandlingen. Dessa begrepp är centrala i abort diskurser och för sociala förståelser av abort. Användningen av dessa begrepp bidrar till en bredare förståelse av hur abort skildras i filmerna. I analysen av filmerna framkommer det att abort skildras som något negativt fastän relativt medicinskt tryggt. De gravida kvinnans självbestämmanderätt inskränks på av den blivande fadern i båda filmerna, vilket ses som negativt och bidrar till skildringen av abort som fel val. Tankar om fostrets personskap är närvarande men används inte i lika stor grad för klart strategiskt abortkritiska syften som det vanligtvis görs. Tankar om fostrets personskap används dock för att skildra abort som präglat av känslor av sorg, skuld och ånger. Skildringarna av abort i dessa filmer bidrar alltså till typiska representationer av abort som negativt, traumatiskt och fel, samtidigt som skildringarna normaliserar den medicinska delen av processen genom att skildra den på ett realistiskt och alldagligt sätt i sjukhusscenerna.