Kolme löytynyttä arvostelua eivät kerro hyvää Dollari-miljoonan tasosta. "Savoyssa esitetään tällä viikolla sikäli harvinaista elokuvauutuutta, että sen veroista alkeellisuudessa ei ole nähty sitten kun meikäläinen elokuva otti ensimmäisiä askeleitaan", aloitti T. A. (Toini Aaltonen, Suomen Sosialidemokraatti 6.11.1942). "Tapaus tuntuu sikälikin vielä ihmeellisemmältä, kun ajattelee, että elokuvaraakamateriaalista pitäisi tällä hetkellä olla huutava puute. Tuntuu säälittävältä, että sitä silloin tuhlataan tämänkaltaisten elokuvien valmistamiseen. Aihe on yhtä alkeellisesti käsitelty kuin ohjaus, kuvaus ja äänityskin. Sääli hyviä näyttelijöitä, sellaisia kuin Sven Relanderia, Oskar Tengströmiä ja Vilho Ruuskasta, joiden työ ja esiintyminen näin menevät hukkaan. [- -] Elokuva ei ansaitse enempää käsittelyä."

Nimetön kriitikko Åbo Underrättelser -lehdessä (3.11.1942) ei ollut juurikaan suopeampi: "Handlingen har lånats från den rikssvenska författaren Anders Eje, och man kan ställa sig tveksam till frågan, huruvida det varit mödan värt att filma hans bok. Resultatet har blivit en krigstidsprodukt och en typisk sådan. Det kallas skälmkomedi, men överdrivet mycket av det skälmska bjudes man icke på. En smula fantasi och humor hade säkert ökat filmens njutbarhet, och mera fart på handlingen skulle inte heller ha skadat. Av de uppträdande förtjänar Vilho Ruuskanen kanske ett omnämnande. Han försökte i alla fall göra något av sin roll."

Hufvudstadsbladetissa H. K:n (Hans Kutter 4.11.1942) arviointi oli kokonaisuudessaan seuraava:

"Dollarmiljonen mottogs av en tom och dödstyst salong. Och ändå var det fråga om ett lustspel. Någon regissör eller fotograf namngav programmet icke. Därtill hade man nog sina randiga skäl. Dollarmiljonen visade sig nämligen vara en av dessa kuriösa produkter, en kombination av snikenhet, okunnighet och andefattigdom, som med regelbundna mellanrum dyka upp på vår filmmarknad för att draga ner dess nivå, som man tydligen på en del håll anser vara för hög.

Att börja räkna upp filmens fel tjänar ingenting till, ett helt Hufvudstadsbald skulle inte räcka, därtill skulle tarvas en hel liten bok. Vare det nog sagt att de stackars skådespelarna gjorde sitt bästa för att blåsa liv i liket. Oskar Tengström gav med rätt måttfull komik styckets judiska bov. Sven Relander hade gemytet inne, men skrek alldeles för mycket, Vilho Ruuskanen föreföll inte vara utan filmtalang, och Liisa Rahola slutligen läste upp sina repliker ur en på duken osynlig bok.

Dollarmiljonen kan man inte annat än önska allt ont. Måtte den snart avlägsnas från repertoaren och dess gravskrift bli: 'Här slumra Dollarmiljonärens ben. Måtte de för evigt få vila allen'."

- Suomen kansallisfilmografia 3:n (1993) mukaan.