Hälso- och sjukvården har fått utstå många kriser. För att underlätta bördan som uppstår har resiliens tagits med i diskussionen om ett hållbarare arbetsliv. Begreppet resiliens är en beskrivning av förmågan att stå emot och klara av förändring samt återhämta sig och vidareutvecklas. Resiliensen påverkas av individuella faktorer, externa faktorer och miljöfaktorer. Tidigare forskning har främst studerat individuella faktorer för att öka arbetsvälmåendet. Denna studies fokus har varit de externa- och miljöfaktorerna som påverkar vårdpersonalens resiliens för att öka välmående och underlätta bördan vid kris. Systemteori och salutogenes teorin användes för att gör resultatet både mer begripligt och meningsfullt. Med hjälp av systemteori kunde sammanhang studeras och med salutogenes kunde rörelsen hälsa – ohälsa studeras. För att få ett mättat resultat valdes begränsad systematisk litteraturöversikt med en induktiv kvalitativ innehållsanalys för att beskriva innehållet och de samlade faktorerna. Analysen utmynnade i 21 underkategorier och sju huvudkategorier. Huvudkategorierna innehåller arbetsrelaterade faktorer som bidrar till den ökade resiliens nivån bland vårdpersonalen. De arbetsrelaterade faktorer som kan bidra till vårdpersonalens resiliens för minskad stress och ökad arbetshälsa konstaterades vara bland annat adekvat personalstyrka och resurser; arbetsflexibilitet; professionell utveckling; ledarskapsstil; samarbetsförmåga; sund arbetskultur; prioriterad och god vårdkvalité; feedback. Slutsatsen av resultatet var att externa- och miljöfaktorer har en avgörande betydelse för att stärka individens resiliens och arbetshälsan i arbetsmiljön. Kategorierna är beroende av varandra för att öka resiliens och att ledarskapet är spindeln i nätet som binder ihop kategorierna.